-

I lördags så var jag med om det bästa som hänt på väldigt länge. Noah and the Whale som förband med ett magiskt avslut på The First Days Of Spring. Sedan Phoenix. Mina förväntningarna var höga trots att jag brukar vara sparsam med sådant för mitt eget bästa. Trots det så lyckades de göra en spelning över alla förväntningar. (Väldigt svårt nowdays). Vi stod längst framme vid scenen och såg set-listen redan från början, den såg väldigt kort ut. Men det var lugnt, Phoenix spelade i över 2 timmar. De spelade alla självklara låtar... De har i princip bara självklara låtar. Vet inte hur man ska beskriva dem riktigt. Skiljer sig från allt jag vanligtvis lyssnar på många sätt. Glädje är vad man känner. Återkommer när jag kommer på en bra beskrivning på den här kvällen.
Sista låten slutade med att sångaren drar upp Jennifer på scen som i sin tur drar upp mig och så står vi där? Sedan får vi upp Sarah och resten av publiken tar sig upp på medis lilla scen. Där blir jag knuffad fram till Tomas och av ren eufori så kramar jag honom i språnget och sedan står jag där brevid och orörlig, alla dansar till avslutet på 1901, jag håller kvar Tomas i handen när han tappar balansen ..Som vilken litet megafan som helst.. Brukar undvika sådant. Men det blev väl så av ren tacksamhet. Eufori I tell you.

Jag vill bara tacka hela Phoenixs management tusen gånger om och alla som gjorde allt för att hjälpa oss att komma in på debaser trots åldersgränsen, den fulla gästlistan, de för få All Access passen osv osv. Det var surreal att ha telefonkontakt med deras management och att det faktiskt brydde sig om en i ett syfte som det här. Bandet är precis lagom kända. No divas. Vet inte vad jag ska säga, fortfarande mållös.  

Men nu är jag tom. What's next?